om att säga det

Jag hade väntat länge. På att säga det. En sak. Inte så stor egentligen. Men ändå något som tyngde mig. Som jag ville diskutera.

Men det försvann. Samtalsämnet byttes direkt när jag hade sagt det. Och då undrade jag. Varför brydde jag mig?

om hemligheter

Det finns en hemlighet. Och den är ganska stor. Och mastig. Därför får du inte veta. Det är bara en person som vet. Det kanske stannar där. Antagligen. Så att ingen får veta. Aldrig någonsin. Eller?

om att äta ute

Det är ju värt. Att äta ute. God mat. Gott vin. Gott sällskap. Klyschigt?

Men det är ju sant. Gårdagens middag på en grekisk restaurang i Majorna var verkligen något av det mysigaste på länge. Två rätter unnade jag mig i grupptryckets anda. Och gott var det. Och mätt blev jag. Och lite påverkad av vin och öl.

Det är speciellt det där med att träffa vänner man inte sett på ett tag och gå ut och äta. Känns lite högtidligt liksom.

Och i morse tog käkade jag frukost ute också. Också värt. Blev mätt igen. Och kissnödig av allt kaffe.

Har dock inte kollat mitt konto än. Det lär vara tomt....

Planer är ingenting, planering är allting

Ibland är det så gött att planera. Ibland är det så irriterande. Ibland är det gött att planera lite spontant.

Jag planerade in en spontanresa till Stockholm idag. Om några veckor ska jag spendera en hel helg i vår huvudstad. Det skulle kunna heta att jag vill se Fibes, Oh Fibes! som spelar någonstans där på lördagen, men huvudskälet är nog att jag vill träffa mina vänner och bara njuta av Stockholm. Fattar inte varför jag gillar den staden så mycket, men bara tanken på att jag förhoppningsvis någon gång kommer att flytta dit gör mig glad. Och det är ju positivt.

Läste ett citat av någon en gång: "planer är ingenting, planering är allting". Stockholm är planerat. Bokat. Köpt. Klart.

Jag vill se FUSE:s föreställning Noir i Göteborg om några veckor. Det är mer en plan. Inte så planerat. Får se om jag har råd. Men jag vill verkligen se den. Om någon nu läser min usla blogg så kan jag i alla fall tipsa om att gå och se FUSE-föreställningen. Det är en dansteaterföreställning och jag har sett ett litet utdrag ur den och blev helt fast. Noir. Svart.

Planer är ingenting, planering är allting.

Kärlek

Den där känslan. Av att vara kär. Det var längesen. Det var längesen det pirrade i magen. Det var längesen jag vågade. Det var längesen någon kände det samma.

Kommer det hända?

Ibland tror jag nästan att det där bara är till för vissa. De lyckligt lottade. Vad händer med oss andra?