om en separation och om ett monster

Så farligt är det väl inte. Nej det är det ju inte. Vi ses ju snart. Eller? Stockholm. Malmö.
Leprechaun Hayride spelade i Långared idag. Fantastiskt bra. Även denna gång. Bluegrass när det är som bäst. Men lite sentimentalt blev det. Nr kommer vi ses nästa gång? Hela sommaren har vi alltid haft något säkert datum eller något spikat tillfälle. Nu börjar allvaret. Plugg. På olika orter.

När jag kom hem och gick in genom dörren satt den största spindel jag någonsin sett på väggen. Trodde inte att det fanns så stora spindlar i Sverige. Hade jag inte varit så livrädd hade jag tagit en bild på den. Men jag vågade inte. FY FAN FY FAN FY FAN FY FAN.
Vågade knappt röra mig. Fast jag ville ju inte vara i samma rum som den. Så jag gick ut. Och släckte. Och hoppades att den var för stor för att ta sig under dörren. Kommer att drömma mardrömmar inatt. Om monster.

Låttips: Doubting Thomas med Nickel Creek. Fruktansvärt bra. Får mig att gråta varje gång. Ska nog göra det nu. Lite i alla fall.