om hemmafester

Ikväll är det fest. På vår gata. Kalkstensvägen. Satt på bussen hem. Märkte hur den, hållplats efter hållplats fylldes med lulliga ungdomar i 14-15-16-17-årsåldern. Kanske 18. Kanske. Svårt att avgöra...
Lite fulla. Någon gömmer sig längre bak i bussen. Gömmer sig för någon som inte vet att hon ska på fest?
Det sjungs. Det klirrar om kassar. de diskuterar partylåtar. De diskuterar sprit. De diskuterar fester. De skrålar. De spekulerar i vilka som kommer att vara där.
Va?! Kommer han va där? Tjejen gör en lustig min. Det finns historia. Som är privat, men hon vill ändå att tjejerna ska veta att det ändå har hänt nåt. Hon vill berätta. Men inte va för lätt.

Minns tillbaka till den tiden. När hemmafesterna var festerna. När nattklubb var lika med falskleg. När hela Mölnlycke kom på festen. Och alla hade bra historier att berätta efteråt.
Och alkohol var spännande. Och farligt. Och nytt. Och förbjudet. Då måste man ju ha det. Några rökte. Andra stod emot. Vissa snodde sprit från sina föräldrar lite ur varje flaska så märker de inget. Andra hade "kontakter". Andra hade syskon över 20.
Det hånglades mycket. Jag var dock alltid för feg för det. Och lite för mesig. Ingen ville ha en sån som jag.
Det dansades mycket. I vardagsrummet. Många högtalare sprängdes. Många glas gick i kras.
Det hände att polisen kom. Det var största skräcken. Polisen. Hjälp.
Det hände att grannarna klagade. Sura kärringar. Fattar dom inte att vi har fest?!

Saknar det nästan lite idag. Nu är det nattklubb eller bar. Möjligtvis en förfest hos någon. Med ett mindre sällskap. Sansat. Tillåtet. Man köper det man vill dricka själv. Kanske dricker man varannan vatten. Annars får jag så ont i huvudet imorgon!
När man var 16 var "varannan vatten" okänt. "Sansat" förekom aldrig.

Då var det fest varje helg nästan. Vart i hela friden tog föräldrarna vägen?!