om ett beroende

Jag är beroende av två saker. På riktigt beroende. Så att jag får abstinensbesvär. Så att det påverkar mig i mitt sätt att leva.

KAFFE
ELIZABETH ARDEN 8-HOUR CREME (även kallad hästsalvan)

Igårkväll trodde jag för en minut att jag hade glömt väskan på bussen. Jag letade febrilt efter den och inte en enda gång funderade jag över om plånboken var borta. Allt jag tänkte på var min hästsalva. Mina torra läppar sved. Mitt hjärta sved. Jag tände lampan. Väskan låg mitt på golvet. I väskan låg salvan. YES!

Varje morgon har jag samma rutin, vilken i princip bygger på att jag brygger kaffe, äter frukost, häller kaffet i min thermosmugg och sedan åker till jobbet. Det gjorde jag även idag. Men jag glömde en liten detalj. Jag glömde ta med kaffet! När jag upptäckte detta slogs jag av en hemsk huvudvärk som inte gick över förrän jag fick en kopp gratis på en Preem-mack vilken jag delar ut tidningar till.

Det är inte bra att vara beroende av saker. Kaffe kan jag klara mig utan när jag inte jobbar. Hästsalvan kan i nödfall bytas ut mot Lypsyl. Men det är inte riktigt samma grej. Det blir inte riktigt lika bra. Jag köpte hästsalvan i Hong Kong. Billigt. Billigare än hemma i alla fall. Min största skräck är att den ska ta slut och jag ska bli tvungen att köpa en ny som kommer att ruinera mig. Tur att jag köpte två i Hong Kong.

Jag vet att bilden är spegelvänd, det är bara för att jag tog den med datorns kamera och jag vet inte riktigt hur man gör för att spegelvända tillbaka den....